Era skattepengar

Vi håller på att packa alla kökssaker. Det skramlar, plingar och låda på låda fylls. Flyttlasset går på lördag. Jag kommer att bo sporadiskt i den nya lägenheten under den närmsta tiden. Från och med den femte maj är jag mantalsskriven i Stockholmsstad vilket innebär att majoriteten av matbloggarna kommer att finansiera min sista grundskolemånad trots att den sker på annan ort. Kul!
Igår lagde pappa fisk i foliepaket tillsammans med fast skivad potatis, färsk rosmarin, persilja och timjan. I receptet använde Sir Jamie skate. Tyvärr säljer inte stadens feskgubbe rocka. Vi tog havsaborre istället. Till efterrätt fick jag en snofsig rabarberpaj (läs inte smul).
Mamma bakar som en gud, jag bakar som en agnostiker. Är det mitt sekulära öde? Rosendals receptskatt har i alla fall varken mamma eller ens jag någonsin misslyckats med. Pajen bestod av en smördegssbotten, en 400g rabarberstomme, en citron-socker-mandelmassa-äggkräm och några lockremsor. Den var lagom söt, lätt syrlig och underbart fluffig. Jag som brukar ha mycket svårt för grädde kunde faktiskt uppskatta dess mjölkiga sällskap till den smakrika degen.

Bittersött

Mamma använde fazers 70% choklad i tårtan. Det blev lite väl osött. Jag är i allmänhet väldigt känslig för osöta desserter.
För ett par veckor sedan var mitt efterrättslandskap förolyckat, det tog nästan knäcken på mig. På onsdagen bjöd min farmor på cheesecake som hennes väninna hade bakat. Cheesecaken bestådde enbart av light-produkter och minimalt med socker.
Torsdagens matklubbs-hållare hade bakat en tvåvåningssmulpaj. Låt gå för att smulpajen var lite torr, ingen annan kommer någonsin att kunna frambringa mammas överjordiska skapelser, speciellt inte med milda, men lite vaniljglass som plåster på gommen är väl inte för mycket begärt? Svenska smulpajer innehåller i regel inte mer än några matskedar socker och kräver ett mycket sött tillbehör. Varför envisas med att köpa vaniljvisp?
Fredagen räddades av en god magnum classic.
På lördagen hängde jag med en diabetiker. En ruta marabou mörk (ska det vara billigt med mycket procent är lindt det enda rätta). Tråkigt som pip.
Nu måste jag gå.
Glad påsk!

Glad i hågen

Nu blev jag så glad av alla snälla kommentarer att jag bloggar lite även fast jag inte tänkte det (jag måste faktiskt äta middag).
Jag har ganska, precis, alldeles nyss chokladglacerat årets påsk-sacher. Mamma bakade kakan häromdagen och var lite för ivrig med att ta ut den ur ugnen. Det var en intressant uppgift hon gav mig: att trolla fram tårtbotten ur kladdkaka. Det blev ett kladdigt hål i mitten och aprikossylten läckte lite här och var. Jag lyckades skarva med lite kladdiga smulor som lossnat under själva styckningsprocessen så kratern blev bara måttlig.
På diskbänken vilar alltså en chokladtårta dekorerad med små påskkycklingar. Nu ska jag gå till diskbänken och värma Blåbands citronkycklingsoppa. Jag ska faktiskt äta ensam. Mamma är på Hockey (lång historia) och pappa är i Belgien eller på Kastrup eller i luften.
Det blir Bärry till dessert framför TV:n. Smultron- och jordgubbssmak.

Bokmal, ända ut i fingerspetsarna

Jag kan inte hjälpa det. Kokböcker är kul.
Igår var jag på NK. Jag älskar NK:s bokavdelning, vet ni hur mycket kokböcker det finns där? Jag tjuvläste tills min reella törst vann över min läshunger, tur att det finns så många korvgubbar på hamngatan.
Appråpå korv bevittnade jag ännu ett svek mot kolhydratheten. En fyrtiotalistherre beställde en kokt och en grillad utan bröd. Han upplyste korvgumman om sin nya diet, han hade slutat med vitt bröd. Ketchupen knusslade han dock inte med.
Gubbe lilla, allas dagar i synnerhet dina är räknade och begränsade, njut av livet! Mjöl är som öl, lättsmält energi. Satsa på 2,8 och kanelbullar så slipper du dessutom bakfylla.
Vad jag menar är; att det är kul, gott och hälsosamt att äta av allt. Protein, fett, kolhydrater och fibrer kompletterar varandra och hastigheten, GI:t, alnarna, megaohmen (möjligtvis antalet km/h) blir ganska lagom, med eller utan fullkorn i pastan. Med mat i magen skjuter inte sockret i höjden om man av en händelse skulle råka andas in lite florsocker. Det här snacket om att man blir hungrig fort av kolhydrater: därför äter man vanligtvis annat också. Om man lever på snabbmakaroner och kexchoklad tar energin slut ganska snabbt och man blir hungrig. Det beror på att kroppen vill ha mer mat och inte på någon morbid diabetesönskan. Det är alltså praktiskt att kombinera olika livsmedel ur matcirkeln om man vill äta på normala tider. Äter man allt har man större chans att tillgodogöra sig alla näringsämnen.
Tillbaka till bilderböckernas värld. Redan imorse hade jag återhämtat mig från mitt Montingnac-antiklimax, så jag slank in på stadens bokia för att studera lite mer Kulinaria. Jag hann med Leilas två böcker och den där bolibompakockens bok om världsmat. När butiksbiträdet harklade sig för femtioelfte gången kände jag mig manad att gå. Hemma läser jag annat. Just nu håller jag på med bröderna K av en viss herr D, rysk författare.
Igår var jag på the Cook book café. Underbar kycklingsallad.
Ikväll blir det blodpudding.