Spännande lövbiff med potatis

Övertrött och uppåt som jag är kan jag inte låta bli att kommentera mammas middag. Vår gäst som nyss gick är allergisk mot allt vad paprika heter. Smart av mig att beställa indiskt av mamma. Hur löste vi det hela? Paprikapulvret uteslöts och garam masala byttes mot five spices. Spiskummminen gick också bort med tanke på att rätten var på väg mot mittens rike. Jag blev glatt överraskad över hur indiskt allting smakade ändå. Med klyftpotatis till blev det lite som Aloo Goobi. Tyvärr blev lövbiffen lite överstekt och seg. Inte bra för min tandställning. Jag kan tänka mig att man skulle kunna prova med större köttbitstärningar (istället för strimlor) av rostbiff eller (vågar jag säga?) oxfilé.
Jag har fått en kompis från med anor från Bengalen. I fredags berättade hon lyriskt och daalen hon får hemma. Jag kommer att våldgästa henne inom kort.

Glas och juice

Först kom larmen om Icas egen fruktmüsli (som redan var slut hos mig). Sedan svartlistades Frebaco. Jag traskade odekandent till Daglivs med vår nästan-nya persika/hallon upplaga och fick 34 kr tillbaka. Vilken tur. Tack vare lite splitter i något paket slapp jag att inleda dagarna med sur grynblandning. Osockrad fruktmüsli är inte gott om det (till skillnad från min nuvarande saltåvariant med russin och dadlar) inte finns någon frukt med naturlig sötma värd namnet. Försök att koka hallonsylt utan socker.
Söt är däremot Brämhults exotiska juice. Eftersom jag har en ovanligt basisk morgonmage har jag hittils brukat God Morgon mild, men nu är jag såld på juicen som innehåller både morot och banan. Det låter tillräckligt äckligt men är ovanligt gott.

Krackelerat

Min frekvensambition gällande inlägg som jag satte upp för hösten krackelerade. Det finns så mycket att göra. Hur sållar man bland läxor, förebyggande läxor, böcker, dagstidningar, magasin, höstpromenader, telefonsamtal, sömn (för att inte tala om lockande DVD-boxar) etcetera? Efter gårdagens besök på ätstörningsenheten har jag bestämt mig för att prioritera. Hejdå l'heure bleu- flanerande, vi ses nästa höst. Mina gångmarscher stjäl hekton och tid. Bloggtid. Jag älskar att skriva och detta är mitt forum.
Skolmaten är okej. Är man lite psykologiskt lagd kan en excursion till matsalen vara högst givande. Samhall sköter vår catering. Personalen med sina färgstarka personligheter kontrasterar de vita, överredda såserna. Somliga mässar monotont om fyra pannkakor, andra får endorfinkickar av att fylla på morötter så snabbt som möjligt. Av diskpatrullen blir man alltid vänligt bemött: "hejdå snälla tjejer".
Jag lagar inte särskilt mycket mat. En blodpuddingsskivning hit, en tekokning dit. Jag är egentligen inget mer än en cynisk matkritiker som söker den ultimata måltiden och muttrar över understekt lök. Idag är det upp till bevis. Kommer jag att lyckas med löken? Jag ska laga middag till en mormorhjälpande mamma och en lidingöloppstrött pappa. Kyckling elller kött? Jag har inte bestämt mig. Jag siktar på ett högt näringsvärde. Mamma ska bjuda pappa på tunnpannkakor till lunch, vilket är snällt i teorin men kanske inte så konkret matigt. Jag är lite sugen på att laga tants Singapore-spinoff från gårdagens SvD. Det kanske kommer foton...