Krackelerat

Min frekvensambition gällande inlägg som jag satte upp för hösten krackelerade. Det finns så mycket att göra. Hur sållar man bland läxor, förebyggande läxor, böcker, dagstidningar, magasin, höstpromenader, telefonsamtal, sömn (för att inte tala om lockande DVD-boxar) etcetera? Efter gårdagens besök på ätstörningsenheten har jag bestämt mig för att prioritera. Hejdå l'heure bleu- flanerande, vi ses nästa höst. Mina gångmarscher stjäl hekton och tid. Bloggtid. Jag älskar att skriva och detta är mitt forum.
Skolmaten är okej. Är man lite psykologiskt lagd kan en excursion till matsalen vara högst givande. Samhall sköter vår catering. Personalen med sina färgstarka personligheter kontrasterar de vita, överredda såserna. Somliga mässar monotont om fyra pannkakor, andra får endorfinkickar av att fylla på morötter så snabbt som möjligt. Av diskpatrullen blir man alltid vänligt bemött: "hejdå snälla tjejer".
Jag lagar inte särskilt mycket mat. En blodpuddingsskivning hit, en tekokning dit. Jag är egentligen inget mer än en cynisk matkritiker som söker den ultimata måltiden och muttrar över understekt lök. Idag är det upp till bevis. Kommer jag att lyckas med löken? Jag ska laga middag till en mormorhjälpande mamma och en lidingöloppstrött pappa. Kyckling elller kött? Jag har inte bestämt mig. Jag siktar på ett högt näringsvärde. Mamma ska bjuda pappa på tunnpannkakor till lunch, vilket är snällt i teorin men kanske inte så konkret matigt. Jag är lite sugen på att laga tants Singapore-spinoff från gårdagens SvD. Det kanske kommer foton...