Oväntat och väntat besök

Imorgon är det torsdag. Torsdagar betyder inget speciellt för mig som stockholmare. Tänk att jag glömt bort matklubben. Yrvaken påmindes jag imorse av mamma som fått ett telefonsamtal från några av torsdagsvännerna. De är i staden. Mamma har bjudit in dem på middag, på en torsdag, imorgon alltså. Jag vet inte vad denna bjudning kan kallas men någon matklubb är det definitivt inte -den tiden är förbi. Jag vet inte vad vi ska laga. Kanske arlas löjligt goda fläskfilépanna med stora vita bönor? Denna rätt, som måste avnjutas med fullkornsbulgur och grönsallad brevid, toppar nästan min favoritmatslista (även om jag egentligen inte har någon jag vill kännas vid).
Igår hemsöktes vi (galghumor) av det mobila anorexiteamet från mariakliniken. De var två trevliga och lugna sjuksköterskor som lyssnade på (och iaktog) mig. Jag fick en liten hemläxa gällande vad jag ska äta idag och imorgon. På fredag ska jag dit för första gången. Vägning, vägledning, undersökningar och samtal. Det är skönt att få experthjälp.
I eftermiddag ska jag och mamma handla på fältis för att laga mat hos mormor. Det blir någon form av fiskpanna, sannolikt med sockerärtor i och förmodligen Uncle Ben's fullkornsris till. Mamma är sugen på chokladmousse och har bett mig leta upp recept eftersom jag "är så bra på det". Jag suger åt mig alla komplimanger, detta är inget undantag.