Tortellini

Jag är mycket trött. Nordiska muséet måste ha sugit musten ur mig. Eller så var det de förbannade flygfäna på norrmalmstorg som plattade till mig. Vid fyratiden satt jag och njöt magnum vit på en av de soldrypande (nåja, varma) bänkarna. Jag blev något konfunderad över chokladens konsistens, den tedde sig seg och blodig. Med fem spottanden och två munsköljningar kan jag så här i efterhand betraktas som rabiesfri. Ett oväntat proteintillskott till mitt kolhydratrika mellanmål. Jag undrar om flygmyror sänker GI-värden?
Idag åt jag lunch på Prinsen, första gången jag var där faktiskt. KB:s och Prinsens menyer påminner om varandra i det avseendet att krogklassiker sammanfogas med husmanskost från svunna tider. Dock är Prinsens meny lite mer "innovativ", lite mer tjusig och lite mer dyr. Prinsen är en restaurang med anor. Prinsen grundades, om jag inte läste fel på de fina pappersservettringarna, 1896. Jag vet inte när KB såg dagens ljus, däremot vet jag att de nyöppnar på måndag. Jag hoppas på en sommarlovsutvilad bistron -lagom renoverad med bibehållen patina. Idag åt jag iallafall något som beskrevs som ett "riktigt Happy Meal". Dilammstek på rostat bondbröd toppat med primörer. Jag vet inte hurvida man i augusti kan kalla sparris primör. Uppriktigt sagt är jag lite trött på sparris, allting har ju sin tid. Köttet var otroligt smakrikt och fullkomligt smälte på tungan. Jag älskar när kött smakar djur, det ska kännas att det är lamm och inte kalv. Fläskfilé ska smaka åt skinkahållet, det ska framgå att man inte äter kyckling. Skyn som låg under bondbrödet var mustig och salt. I och med de stora mängderna stekt lök påminde hela anrättningen om löksoppa med kött. En förnämlig löksoppa.
Mamma håller på med tortellini. Fullkorn, Zeta. Ska bli spännande att prova.