Rådyrt

Idag åt jag frödinges kladdkaka till mellanmål. Förrutom den väl tilltagna mängden florsocker såg kakan helt okej ut, i all sin fyrkantighet. Kladdigheten lämnade ingenting åt fantasin. Lyss kaksmetsälskare! Personligen lutar jag mer åt det fudgesega hållet, gällande preferens så att säga. Någonting mer fattades mig under eftermiddagsstunden. Var var smöret? Fika smakar inte fullt ut när det innehåller härdad palmolja.
Konsistenser hakar jag ständigt upp mig på. Klibbigt och kolhydratigt ska det vara. Äggigt geggigt. Risifrutti är för löst, långkorningt standardris ris för torrt. Müslin ska ligga och gona sig på filmjölken. Helst ska allting gå att mosa, men ändå vara lite resistent mot de alltför direkta mun-enzymerna. Jag älskar skolans stuvade makaroner.
Sushiriset från Nagoya på St: Eriksgatan är allt jag begär - till det facila priset av 60 kr (kl 18.30). På min lilla konsumentvandring kollade jag sushikostnaden hos hämtningshippa Raw (Rörstrandsgatan). 88 spänn för åtta (oklibbiga när jag var där sist) bitar.
Visserligen fick jag ingen chic röd bärkasse att visa upp för alla sönderstressade bilister på Fleminggatan, men vetskapen om att det var den leende, buddahliknande tanten som omsorgsfullt knytit ihop min vita plastsäck höll mitt huvud högt ända hem till porten.