Letargi

Man brukar prata om matsmältningsletargi. Jag är mitt uppe i för mycket prov/läxor och för lite tids letargi. Jag hasar omkring mellan lektionerna, och jag är uppriktigt förvånad över att jag är så aktiv som jag är. Jag skulle kunna tänka: novemberlovet är om två veckor, kul, men då finns där en mängd prov, glosor och någon redovisning, som likt en Berlinmur blockerar min vackra tanke. Jag löser det med min (enligt mig eminenta) studie teknik; först fördelar jag allt arbete över flera dagar, sedan tar jag en dag i taget och börjar direkt efter hemkomst med att få dagens beting överstökat för att sedan slappna av totalt. Detta gör jag just nu. Det är min heliga kvällssemester som kommer att resultera i en lång och stärkande nattsömn.
Detta har tyvärr ingenting alls med mat att göra, förrutom att jag inte får någon matro om mina läxor inte är klara.
Nu var det avklarat. Dags för lite matprat. Mamma bjuder på quorntacos(rester från vegetariska gäster) ikväll. Jag föredrar faktiskt quorn framför köttfärs just när det gäller tacos, det är något med den lite nötiga kyckling/svamp-smaken. Mjukt bröd till, -alla gånger. Det är bara tacofacisterna från åttiotalet(läs mina föräldrar) som tycker det är enklare att äta hårda skal. Hur kan det vara möjligt att något som är poröst och knaprigt håller längre än något tunt och segt(läs tortilla/enchilada)? Det är som att jämföra kristall och mjukplast! Tacoskal funkar bara för mig som knaprigt tillbehör om andan faller på. Men alla är vi olika.