Skam

Mina behandlingsveckor har alltid ett speciellt tema, förra veckans tema var skam. Skäms gör man, speciellt när man är liten och den auktoritära vuxenvärlden häver ur sig "fy skäms" i tid och otid. På bildterapin skildrade vi ett "skämsigt" barndomsminne med akrylfärg på papper. När vi sedan gick varvet runt och berättade om våra tavlor blev jag både rörd och bestört. Det var allt från skönsång på toaletten till systematiskt övergivna trappbarn.
Detta får mig att tänka på en incident som jag skäms för så här i efterhand på ålderns höst. En gång åkte jag och moster G tåg. Vi var på väg till mormor och morfar, och mormor ringde för att höra efter om vi hade det bra. Plötsligt fick mitt femåriga jag en otrolig lust att provocera och sa således: "farmors köttbullar är godare än mormors!" Jag minns inte vad jag fick för svar, men jag tror att bannorna snarare kom ifrån moster. Det ironiska är att både farmor och mormor brukade steka Findus. Trots halvfabrikat var jag så invaggad i den svenska köttbullsmentaliteten och dess moderliga symbolvärden att min reptilhjärna automatiskt styrde mig in på det laddade färsämnet.