Surkål

Alldeles nyss åt jag Risnekorv, spagetti, surkål och danskt rågbröd. Multi-européeisk mat om jag själv får säga det. Småländsk korv, italiensk bläckfiskpasta (om vi vill komplicera det hela kan jag nämna halloween-symboliken från USA), tysk(fast svensktillverkad,KRAV) surkål och danskt bröd(eh, som kommer från ett lokalt bageri). Okej, nästan allting var svenskt. Bara bra ur miljösynpunkt, så det så! Men globalisering är ju kul också, hm..
Jag hittade Risnekorven på Ica-maxi i förmiddags, när jag famlade efter bratwurst. Ica-maxi är ett enormt ställe: fullt av stora gubbar, läskiga tanter och barn som gapar efter godis(varför ger föräldrarna inte barnen en kexchoklad, blodsockerhalten är uppenbarligen låg, på femtiotalet rekomenderades faktiskt glass som fett-och-kalcium-tillskott). Mamma och pappa föreslog samlad trupp på slagfältet, förlåt, vid mjölken.
I alla fall, Risnekorven är den godaste stekkorv jag smakat i Sverige, halvvägs till grovkornigheten hos de käkvänliga, örtiga engelska korvarna. Varför jag inte har tittat söderut i korvutbudet tidigare är obegripligt. Det är inte längesedan jag tog min första tugga Isterband, men jag började med sushi i nioårsåldern! Jag som bor nära småland och allt, man är helt enkelt hemmablind.
Nu har jag (rättare sagt pappa) fixat med min usb-kabel till mobilen. Det blir nog matbilder, om än suddiga, i nästa blogginlägg. Ska jag bli ambitiös och publicera recept när jag ändå är ifarten?
I går lagade pappa och jag mat (mamma hade tillfällig reumatism) från DN:s allhelgonaspecial. Pumpasoppan som var tänkt till förrätt åt vi till middag i fredags. Jag vet inte hur pumpasoppa ska smaka men den här blev bajsbrun och gav mig kväljningar, tvi! Igår blev det baconinlindad fransyska(i orginalreceptet rekomenderades hjort) ingnuggad i rosépeppar. Rosépeppar är tydligen "jätteretro", men för mig som missade åttiotalet är det bara ovanligt god peppar. Vilka dofter i köket! Av skyn gjordes en sås med majsena, matlagningsgrädde, choklad och kaffe. Såsen smakade varm choklad utan socker, riktigt gott. Stekens attribut var bräserad savojkål. Jag älskar kål men hänvisas oftast till pizzasallad: mamma är kålmotståndare(varför just min mamma?), hon säger matsmältingsproblem, men jag tror att hon tillhör den där fjärdedelen av befolkningen som Lisa Förare Winblad skrev om. Hon åt trots allt nästan upp hela sin kålklyfta vilket är att tolka som en bragd. Pappa ansåg att vinet Castillero del Diablo var på tok för eldigt för de fina, subtila smakerna i maten, jag får lita på honom eftersom jag höll mig till vatten. Mamma tycker det är kul att köpa djävulens vin till halloween, men hon borde kanske ha satsat på Rosé.
Jag gjorde efterrätten redan i fredags, crème bryléen blev god och krämig. Jag fann dock bären överflödiga. Äggkräm ska vara äggkräm: kalla mig konservativ (jag betitlar mig själv som konservativ liberalist), men krämigheten känns otrygg i sällskap med nymodigheter. Nästa gång ska jag även ha i en HEL deciliter socker i smeten. Brylébrännaren är fin och fungerar utmärkt, det blev ett hårt, brunt tak, precis som det ska vara!
Om jag hade kläm på html-koder skulle jag länka allhelgonamenyn från DN:s hemsida, men ni klarar säkert av att leta rätt på recepten(de är från torsdagens nummer) på egen hand.