Köttbullemacka

Jag har hört ordet köttbullemacka yttras hela tre gånger idag, vid olika tillfällen.
Är det inte fantastiskt att alla jagvetintevadpestoär-människor plötsligt förvandlas till matnördar när det lider mot jul(och andra större helger)? Tradition. Självklart. Som Fredrik Lindström påpekade i trailern till nästa avsnitt av "Världens modernaste land"; svenskar gillar att veta bäst, så är det. "Hemma hos OSS öppnar vi julklapparna kl 14.37 " Detta beteende appliceras vid otaliga julbordsförberedelser; "JAG gör bäst senap," "Gustav Wasa använde den här lappen som dasspapper innan min gammelmormorsmorfar förevigade sitt bästa jansson-recept. "
Jag brukar sträva efter att inte leda alltför många samtal in på matbanor. Varför? Helt enkelt för att inte framstå som en stor matnörd, eller snarare: jag vill inte att folk ska känna sig dumma och obildade i mitt sällskap. Tisdags natt var en "tjejsnacksnatt" vilket innebär att jag och min bästa kompis F maler på tills käkarna går ur led. Självmant började hon bläddra i senaste numret av "Mat&Vin", som låg och skräpade under min säng. Detta satte i gång ett mässade som räckte båd länge och väl och täckte alla de julrätter hon vill se årligen. F är halvengelska och äter således två julbord...
Mina två senaste jular har också varit skärgårdsinspirerade. Mince pies och Champange på otaliga coctailpartyn. Kalkon, pudding och presenter den 25. "Man får ta seden dit man kommer", sa min mamma käckt när jag för snart två år sedan undrade hur vi skulle fixa skånsk senap på en isolerad ö i utkanten av den européeiska unionen. Åja, lite gravad lax (med riktig sås) fanns både på Waitrose och M&S, så nödsatt var jag väl inte. Faktum är att kalkon kan vara riktigt gott, men den engelska julmaten får inte bordsbenen att digna, det är mer som vilken lite finare måltid som helst. Fast vi kanske aldrig fick till riktig engelsk jul. Inte ens någon separat stuffing eller extra rotfrukter. Tradition (genuin stämning) vilar uppenbarligen i alla egna specialtillbehör.
Hemma hos mig, här i Sverige, har vi aldrig revbensspjäll, brunkål eller någon annan kål för den delen, det skulle ta kål på mammas matlust (barnligt). Pappa tycker att lutfisk är ett meningslöst inslag i den moderna mathållningen och ris á la malta är bara grädde på moset. Det var så länge sedan jag åt svensk julmat (mina synapser hade tydligen jullov för tre år sedan) att jag blev fövånad när mamma bakade korintkakor. Gör hon sådana? Det ska bli riktigt spännande att följa aktiviteterna i köket under de närmsta dagarna. Jag bidrar med julgodis.
Prinskorv och hemgjorda köttbullar i all ära men inget slår skinksmörgås med äppelmos. Skinkan är verkligen det bästa med julbordet, även om vi har färdiglagad (dock Piggham). Dopp är ett måste, ett medarvt måste från alla norrländska förfäder (min är mormor den enda nu levande). Hårt tunnbröd ska det vara i kastrullen, vört smular bara sönder!
Vad har ni på era bord? Kommentera mera, jag är idel öga!