Kolhydrater
Det här är frukten av mitt försök att göra revolution. Inte riktigt, jag försökte skicka in en insändare till DN i egenskap av bloggare. Jag fick ett vänligt men bestämt nej, i mejlformat. Läsarnas redaktion tackade för visat intresse men förklarade att det stred mot deras policy att publicera någonting anonymt. Jag håller helt med. Man ska stoltsera med yttrandefriheten. Tänk om jag kunde bli diktator för en dag, förslagsvis imorgon...
Min insändare är ett svar till K-G Hjalmarsson i måndagens tidning, som förespråkade en diet utan bröd, pasta, potatis och ris. Gäsp.
Jag publicerar mig själv.
Svar till K-A Hjalmarsson den 8/1.
Ni skriver att läkare och dietister ser pessimistiskt på fetma och övervikt. Vad annars, skulle problemen få dem att hoppa jämfota av glädje? Självklart är tanken på kollektiv bukoperation bortom all rimlighet men behöver man göra viktnedgång till en konst? I de två ledande kvällstidningarnas söndagsbilagor finns flera sidor ägnade åt just vikt. Är det verkligen så viktigt?
Matlagning är ett av mina stora intressen, men livsstilsmagasinen behandlar mat som någonting kliniskt. Det byggs upp en laddad stämning i mitten av tidningen som jagar läsaren genom trädgårdsspecialen. Inte vill man tänka på söndagsmiddag efter en sådan lusläsning. Vikt har blivit underhållning för den stora massan. Den stora massan är motsägelsefullt nog normalviktig. Om ändå lite av tankeverksamheten (och energin) istället kunde användas till något kulturellt och bildande, förslagsvis böcker. Bantning är ett riskabelt fritidsintresse som omöjligt kan sysselsätta någon under en längre tid. Den demografiska bomben tickar på, är det i dagens läge önskvärt att hetsa fram en katalysator för befolkningsminskning?
Ni slutade med kolhydrater och gick ner i vikt. Den enda vetenskapligt säkerställda fakta gällande viktnedgång lyder: mindre energi än vad som förbrukas är lika med mindre midjemått. Ni har alltså börjat äta mindre eller börjat röra er mer.
Det finns ingen ”förbjuden mat”, då skulle maten inte vara ätbar. Fett är nyttigt, liksom alla näringsämnen i rimliga mängder. ”Vetenskapen” tenderar att dra paralleller mellan en diet rik på mättat fett och hjärt-och-kärlsjukdomar, men jag står fast vid att man bör äta av allting. Man blir överviktig av både fett och kolhydrater, övervikten leder till samma ohälsa.
Kolhydrater är billigt och miljövänligt i det avseendet att vi tillgodogör oss energin direkt istället för att vänta på djuren som ska äta tio gånger så mycket. Det brukar sägas att potatisen räddade Sverige från svält. Människorna som överlevde byggde välfärdslandet där man har råd att äta sig överviktig. Vi kan tacka kolhydraterna.
Julmat och traditioner är någonting fint att hålla fast vid, men husmanskosten är inte enbart ett köttberg. Det hade ingen husman råd med. Om man bannlyser potatismos och stuvade makaroner, kroppkakor och palt, går inte en del av det svenska kulturarvet förlorat? Jag tror doften av nybakt bröd kan få den mest ortodoxe Atkins/GI-anhängare att känna ett visst vemod.
Jag älskar glass och äter det flera gånger i veckan. Socker i ren form var länge en lyx och är fortfarande en symbol för fest. De sundaste människorna är de som äter när de är hungriga, de som äter utan att fundera så mycket. www.krakelharkul.blogspot.com
Min insändare är ett svar till K-G Hjalmarsson i måndagens tidning, som förespråkade en diet utan bröd, pasta, potatis och ris. Gäsp.
Jag publicerar mig själv.
Svar till K-A Hjalmarsson den 8/1.
Ni skriver att läkare och dietister ser pessimistiskt på fetma och övervikt. Vad annars, skulle problemen få dem att hoppa jämfota av glädje? Självklart är tanken på kollektiv bukoperation bortom all rimlighet men behöver man göra viktnedgång till en konst? I de två ledande kvällstidningarnas söndagsbilagor finns flera sidor ägnade åt just vikt. Är det verkligen så viktigt?
Matlagning är ett av mina stora intressen, men livsstilsmagasinen behandlar mat som någonting kliniskt. Det byggs upp en laddad stämning i mitten av tidningen som jagar läsaren genom trädgårdsspecialen. Inte vill man tänka på söndagsmiddag efter en sådan lusläsning. Vikt har blivit underhållning för den stora massan. Den stora massan är motsägelsefullt nog normalviktig. Om ändå lite av tankeverksamheten (och energin) istället kunde användas till något kulturellt och bildande, förslagsvis böcker. Bantning är ett riskabelt fritidsintresse som omöjligt kan sysselsätta någon under en längre tid. Den demografiska bomben tickar på, är det i dagens läge önskvärt att hetsa fram en katalysator för befolkningsminskning?
Ni slutade med kolhydrater och gick ner i vikt. Den enda vetenskapligt säkerställda fakta gällande viktnedgång lyder: mindre energi än vad som förbrukas är lika med mindre midjemått. Ni har alltså börjat äta mindre eller börjat röra er mer.
Det finns ingen ”förbjuden mat”, då skulle maten inte vara ätbar. Fett är nyttigt, liksom alla näringsämnen i rimliga mängder. ”Vetenskapen” tenderar att dra paralleller mellan en diet rik på mättat fett och hjärt-och-kärlsjukdomar, men jag står fast vid att man bör äta av allting. Man blir överviktig av både fett och kolhydrater, övervikten leder till samma ohälsa.
Kolhydrater är billigt och miljövänligt i det avseendet att vi tillgodogör oss energin direkt istället för att vänta på djuren som ska äta tio gånger så mycket. Det brukar sägas att potatisen räddade Sverige från svält. Människorna som överlevde byggde välfärdslandet där man har råd att äta sig överviktig. Vi kan tacka kolhydraterna.
Julmat och traditioner är någonting fint att hålla fast vid, men husmanskosten är inte enbart ett köttberg. Det hade ingen husman råd med. Om man bannlyser potatismos och stuvade makaroner, kroppkakor och palt, går inte en del av det svenska kulturarvet förlorat? Jag tror doften av nybakt bröd kan få den mest ortodoxe Atkins/GI-anhängare att känna ett visst vemod.
Jag älskar glass och äter det flera gånger i veckan. Socker i ren form var länge en lyx och är fortfarande en symbol för fest. De sundaste människorna är de som äter när de är hungriga, de som äter utan att fundera så mycket. www.krakelharkul.blogspot.com
posted by KrakelSpektakel at 5:47 PM
6 Comments:
Jag håller inte alls med dig. Har själv provat att leva enligt Atkins metod och den handlar inte om att äta ett köttberg, den handlar om att balansera upp sin kost så att man på sikt kan återvända till en tallriksmodell där alla kostens delar ingår. För problemet för de överviktiga är i allmänhet att de inte kan/har förlorat förmågan/aldrig lärt sig att vara måttfulla.
När man väl är överviktig är det enormt svårt att komma tillbaka till ett normalt ätande, det behövs radikala förändringar. Då hjälper dieter med olika restriktioner eftersom det är just dessa restriktioner som saknats. Det viktiga är att den som är överviktig förlorar i vikt och börjar få perspektiv på sitt ätande och kan lära sig att ta kontroll över sina begär till mat, eller åtminstone lär sig balansera in och uttaget av energi. Detta kan med all säkerhet göras med de flesta dieter men just nu är det de kolhydratreducerande dieterna som råkar vara mest aktuella i diskussionerna. För några år sedan var det inte sockret som var boven, då var det fettet och det är av den anledningen det finns så extremt många lightprodukter på marknaden av idag. Behovet eller önskan av att förlora vikt har funnits länge men metoderna skiljer sig åt, vilket borde bero på samhällsförändringar osv.
Jag håller dock med dig om at det är galet att rekommendera Atkins, GI, South Beach, Viktväktarna eller någon annan metod till en hel befolkning. Snarare borde dietister och annan vårdpersonal vara öppna för att diskutera med den dom behöver hjälp för att hitta det som passar den specifika personen. Jag har väninnor som känner att de klarar sin utan brödet på morgonen men inte kan undvara helfeta ostar och dylikt, alltså väljer de Atkins. Andra väninnor vill inte undvara något utan väljer att äta mindre portioner och ytterligare några känner att de vill ha av alla sorter med gärna drar ner på fettet, vilket gör att de vänt sig till viktväktarna där de kan hålla sin diet med hjälp av lightprodukter. Metoden spelar mindre roll, det måste vara målet som är i fokus.
Jag håller med dig helt och hållet Krakel! Om vi kunde få folk att förstå att det helt enkelt handlar om motion och en sund och varierad kosthållning och inget annat... Atkins och liknande ger jag inte mycket för, även om de säkert fungerar (protein mättar bättre) så är det rent oetiskt att glupa i sig stora mängder dyrt protein. Heja krakel!
vilket bra inlägg! håller med dej på väldigt många punkter krakel, faktiskt på nästan alla!
Evaldsdottir: Kolhydratsätare har roligare!
Gitto: Soppa är billigt och gott liksom glass och kött...
Josefin: Jag håller med mig med.
Självklart har kolhydratsätare roligare. Eller rättare sagt, de som kan hålla sig till en sund mathållning och en sund motionsvana har roligare än den som håller diet. Alla gånger!
Krakel jag håller med dig. Har provat GI-metoden för att veta vad den går ut på. Den kändes inte OK för jag var bara tom i bollen. Ingen energi till hjärnan. =)
Post a Comment
<< Home