Våga vägra näringslösning
Ja, det har kanske blivit lite lite mat de senaste veckorna. Vad ska jag säga, högt tempo och ingen tid är lika med två kilon på glid.
Jag var så stolt, jag hade inte gått ner i vikt på ett halvår, jag hade inte ont i huvudet, jag mådde helt enkelt.
Min underbara (allvarligt) gynekolog säger alltid att jag inte har någon formell ätstörning. " Du äter ju", - just det.
Jag är ingen hypokrit och skulle aldrig drömma om att hoppa över en måltid. Tyvärr har jag det i generna. Mamma, hennes mormor... I all oändlighet. Somliga har astma, andra får njursten, och jag går ner i vikt om jag inte ser upp. Vad jag behöver är lugn och ro, helst, för att kunna äta ordentligt.
Vad jag inte gillar är press. Press är värre än stress. Mat ska vara ett glädjeämne, jag älskar mat. Jag vill känna när jag är sugen, jag avskyr när allmänheten tar på sig en förmyndarroll och använder härskartekninker som förminskningsmetod. Jag är inte skör, jag är självständig och intelligent. Vem ifrågasätter auktoriteten hos en diabetiker?
Det är inte hälsosamt att väga 46 kilo och vara 174 cm lång. Jag vill gå upp lite och hålla mig, då mår jag bra. Min gynekolog litar alltid på mig och sist vi pratade sa hon att det är okej att vara smal men att det är mitt ansvar att hålla mig på en någorlunda nivå. Alla är vi olika, hon jämförde mig med mamma som också är en pinne (en något fylligare och kortare pinne med större bröst) och konstaterade att jag är smal som person, jag har högre förbränning än de flesta och att jag kommer förbli flaggstång. Hon sa att jag ska respekteras för den jag är. Jag lovade att hålla min vikt och det är vad jag tänker göra. Jag ska gå upp till min gamla vikt och slippa huvudvärk. Jag ska göra det på mitt sätt, i form av glass och mer glass. Jag tänker inte följa någon annans diet med linfrön hit och dit. Jag vill ha rent, vitt socker. Jag har börjat. Idag åt jag en rejäl kaka till fika och ikväll blir det semla.
Vad jag verkligen inte tänker äta är näringslösning, hu! Jag som inte behåller brusmedecin i mer ett par sekunder. I egenskap av matbloggare: mat ska det bli.
Jag var så stolt, jag hade inte gått ner i vikt på ett halvår, jag hade inte ont i huvudet, jag mådde helt enkelt.
Min underbara (allvarligt) gynekolog säger alltid att jag inte har någon formell ätstörning. " Du äter ju", - just det.
Jag är ingen hypokrit och skulle aldrig drömma om att hoppa över en måltid. Tyvärr har jag det i generna. Mamma, hennes mormor... I all oändlighet. Somliga har astma, andra får njursten, och jag går ner i vikt om jag inte ser upp. Vad jag behöver är lugn och ro, helst, för att kunna äta ordentligt.
Vad jag inte gillar är press. Press är värre än stress. Mat ska vara ett glädjeämne, jag älskar mat. Jag vill känna när jag är sugen, jag avskyr när allmänheten tar på sig en förmyndarroll och använder härskartekninker som förminskningsmetod. Jag är inte skör, jag är självständig och intelligent. Vem ifrågasätter auktoriteten hos en diabetiker?
Det är inte hälsosamt att väga 46 kilo och vara 174 cm lång. Jag vill gå upp lite och hålla mig, då mår jag bra. Min gynekolog litar alltid på mig och sist vi pratade sa hon att det är okej att vara smal men att det är mitt ansvar att hålla mig på en någorlunda nivå. Alla är vi olika, hon jämförde mig med mamma som också är en pinne (en något fylligare och kortare pinne med större bröst) och konstaterade att jag är smal som person, jag har högre förbränning än de flesta och att jag kommer förbli flaggstång. Hon sa att jag ska respekteras för den jag är. Jag lovade att hålla min vikt och det är vad jag tänker göra. Jag ska gå upp till min gamla vikt och slippa huvudvärk. Jag ska göra det på mitt sätt, i form av glass och mer glass. Jag tänker inte följa någon annans diet med linfrön hit och dit. Jag vill ha rent, vitt socker. Jag har börjat. Idag åt jag en rejäl kaka till fika och ikväll blir det semla.
Vad jag verkligen inte tänker äta är näringslösning, hu! Jag som inte behåller brusmedecin i mer ett par sekunder. I egenskap av matbloggare: mat ska det bli.
2 Comments:
Att vara smal kan också vara ett problem, något som ofta glöms bort. Jag känner flera som behöver gå upp i vikt eller behålla den. Tips till dig är strutarna som jag gjorde i veckan. De var jättegoda! Trevlig helg!
Tack, jag ska kolla in strutarna även om jag inte tror att jag kommer ha någon tid över att laga dem.
Post a Comment
<< Home