Blodpudding

I natt vaknade jag kl tre. H2o-brist. Varför drack jag inte innan jag somnade? Jag brukar stoltsera med min goda sömn, hur utvilad jag blir. Det är inte kul att ligga vaken i tre timmar, där fick jag. Sömntutan har en del att ta igen, med glädje.
Korman blev inte riktigt som jag tänkt mig. Lammet blev fantastiskt mört, men det smakade mest kött. Kött är gott. Grytan blev således god, kött med lite halv-piffig sås ungefär. Receptet (Kärlek, oliver och timjan) krävde ingen kryddig kylskåpsövernattning och det var faktiskt det som tilltalade mig. Bröt jag mot någon indisk lag? Kommer Krishna och tar mig? Vad tror ni?
Riset var hemköps egna basmati. Basmatin betedde sig som oparfymerat jasminris. Klibbigt och mumsigt, men i fortsättningen håller jag mig till Coops (eller så kanske jag svävar ut och köper märkesgrejer, Calvin Klein möter Uncle Ben).
Citronpajen innehöll skalet och saften av tre citroner, bara 1 1/2 dl socker. Pajen var populär, inte fråga om annat, men nästa gång ökar jag mängden socker till två.
Pappa är i frankrike, och kommer hem till matklubben på torsdag. Allting är som vanligt. Mamma och jag ska avnjuta en måndagssupé när hon kommer hem med tåget (halv åtta). Blodpudding i all enkelhet med rubinröd, gnistrande lingonsylt. Imorgon har jag balett så det blir hämtmat. Jag hoppas på Sushi, mamma vet väl att det är livsviktigt med omega-3?