Bittersött

Mamma använde fazers 70% choklad i tårtan. Det blev lite väl osött. Jag är i allmänhet väldigt känslig för osöta desserter.
För ett par veckor sedan var mitt efterrättslandskap förolyckat, det tog nästan knäcken på mig. På onsdagen bjöd min farmor på cheesecake som hennes väninna hade bakat. Cheesecaken bestådde enbart av light-produkter och minimalt med socker.
Torsdagens matklubbs-hållare hade bakat en tvåvåningssmulpaj. Låt gå för att smulpajen var lite torr, ingen annan kommer någonsin att kunna frambringa mammas överjordiska skapelser, speciellt inte med milda, men lite vaniljglass som plåster på gommen är väl inte för mycket begärt? Svenska smulpajer innehåller i regel inte mer än några matskedar socker och kräver ett mycket sött tillbehör. Varför envisas med att köpa vaniljvisp?
Fredagen räddades av en god magnum classic.
På lördagen hängde jag med en diabetiker. En ruta marabou mörk (ska det vara billigt med mycket procent är lindt det enda rätta). Tråkigt som pip.
Nu måste jag gå.
Glad påsk!