Carl Michael

Så fort jag konstaterar antalet prov/inlämningsuppgifter/läxor jag har kvar innan frisläppningen, den 14 juni, lyckas arbetsbördan på något mystisk vis dubbleras. Jag misstänker att jag har drabbats av metastaser från det som skulle hunnits med på mellanstadiet. Det är uppenbart att det är något fel på läroplanens DNA. Detta är varför jag inte tagit mig för att blogga på ett tag.
Jag älskar föregående torsdags På-stan omslag så mycket att jag omsorgsfullt har placerat den välsignade bilagan på min icareceptbladstyngda byrå. Varje gång jag går in i rummet möts jag av den ärtiga tårtbilden. Dessutom är det guld(draken) värt att ha en guide till matställen i Stockholm, komplett med telefonnummer och karta.
Vi var på Caffé Nero och åt middag lördagen innan restaurangen/kaffestället fick sin andra drake. På Caffé Nero äter man. Det var fräscht, gott och prisvärt men vill man gå ut går man någon annanstans. Jag skulle vilja kalla det en torsdagsrestaurang för den som inte har tid att mysa in sig. Tiramisun var mycket kexig.
När mamma, pappa och jag lämnade Skansen dagen efter föreslog jag att vi skulle titta på Carl Michael. Pappa var företagsam nog att boka bord till avslutningen. Tur. En vecka senare blev nog samtliga gulddrakar nerringda.
I söndags bakade mamma och jag rosendahls svartvinbärskaka vilken blev misslyckad men god. Först undergräddad sedan övergräddad, lite torr och väldigt kompakt. Det är inte lätt när elvispen är i Stockholm.
I kväll ska mamma och jag äta chorizogryta med kikärtor. Uncle Ben's fullkornsris hör överraskande nog hemma bland de godare rissorter jag har stött på. Inte helt fel med tio minuters koktid.