Tuesday, May 08, 2007

Recept

Jag är inte någon improvisatör. Mamma är bra på att höfta, jag måste ha de exakta måtten klara för mig. Det skulle aldrig falla mig in att inte använda matskedsproportioner när jag blandar dressing. Brödbak med kaffekopp är helt uteslutet (om jag faktiskt skulle ta mig för, läs våga, att baka). Av en händelse lever jag i ett land där nya receptböcker kommer ut varje dag och där internet erbjuder tillsynes outömliga receptbanker i klass med kartläggningen av männinskans DNA. Jag erkänner: jag är inte överdrivet intresserad av matlagningen som konstform, det är resultatet som är det väsentliga för mitt kulturella utbyte. Jag älskar att hitta underbara recept och se produkten färdig och formgiven i enlighet med min förväntan. Då kan man tala om smaker och färger, aromer och minnen.
När jag lagar mat beror det uteslutande på att jag råkar vara den enda som har tid, lust eller förmåga att fylla magen och nära de gastronomiska tankegångarna hos mig och min omgivning. Det är underbart när mamma eller pappa eller mormor eller någon annan ställer sig och lagar (gärna efter nya recept som jag har hittat), alltså lagar jag bara mat när jag verkligen måste. Nästan. Salladen brukar jag i egenskap av stolt Victory Knox- innehavare allt som oftast bidra med.
När jag väl lagar mat är receptet min heliga skrift. Jag följer till och med receptet på mitt morgonvällingspaket trots att jag kan det utantill. Det här med portioner begriper jag mig inte på. Nigella skriver 500g pasta till fyra portioner, femina-recepten 280g. Monika Ahlberg serverar 700g lövbiff till lika många som Arla hävdar vill äta 400g. Jag begriper inte. Mamma säger att jag inte ska oroa mig så mycket kring mängder: "men för allt i världen, knussla inte!". Det är pinsamt, anledningen till att jag aldrig kommer att bli någon mästerkock (trots att jag faktiskt lagar ganska mycket mat) är att jag inte litar till mitt eget omdöme. Jag kan uppskatta procentsatser, är bra på överslagsräkning, har MVG i matte men vet inte hur en deciliter ser ut.
Arla recept är enkla och snabba, mycket av vår vardagsmat grundar sig på sådana. Jag trivs riktigt bra i köket i sällskap med fyr till fem-stegs recept och färdiga såser.
Gå in på Arlas hemsida och kolla på de nya recepten. Temat är rustik lantmat (jag förmodar att broschyren kommer ut i butikerna inom kort). Rustik mat med smaksatta mjölkprodukter? Javisst, om det smakar bra och är enkelt och fräscht kallar jag det inte ens halvfabrikat. Är du matsnobb kan du känna dig lite chict vardagsironisk när du shoppar färdigsmulad fetaost.
På torsdag har vi vår sista matklubb i den staden där jag bor just nu. Laxfiléer på paprika och fänkålsbädd med potatis.
Fruktskålen väller över på grund av ett gäng mogna (ekologiska) bananer. Därför har jag lovat mamma att baka en banankaka. Vi få se hur det går, jag har aldrig bakat banankaka. Mamma föreslog att jag utgår ifrån sockerkaksreceptet och "mojsar" ner en handfull, närmare bestämt tre, bananer. Nu måste jag gå och handla.

4 Comments:

Blogger Gitto said...

Krakel, du är helt underbar! Jag älskar att läsa dina texter. Själv är jag tvärtemot dig, som du nog vet, men jag var precis som du i din ålder. Däremot var jag inte i närheten av att skriva lika bra som du!

7:36 PM  
Blogger Emmy said...

Hejsan.

Jag är journalist på Metro och just nu håller jag på att skriva en artikel om matbloggar. Det skulle vara intressant att träffa dig och prata om ditt bloggande. Hör gärna av dig snarast möjligt om du är intresserad, numret till redaktionen är 08-4022071.

Mvh
Emmy Lundström

1:15 PM  
Blogger Kinna said...

Hej krakel! Vad kul du skriver. Om du vill har du ett banankaksrecept här.

http://kinnasblogg.blogspot.com/2005/12/bruna-fula-och-inte-gula.html

9:37 AM  
Blogger KrakelSpektakel said...

Gitto: Jag sprack av stolthet när jag såg dig i DN!
Emmy: Jag hör av mig imorgon.
Kinna: Jag ska genast kolla in receptet.

8:25 PM  

Post a Comment

<< Home