Oväntat

Ha, jag fick MVG på kemiprovet! Det kändes inte MVG när jag gjorde det i onsdags, men där ser man.
I tisdagens Mat och vin-bilaga(aftonbladet) finns ett recept på mixade chokladbollar. Jag gjorde smeten nyss, och planerar att rulla bollar imorgon när degen är kylskåpskall och medgörlig. Det ska bli små "tryfflar" rullade i kakao eller skalade sesamfrön. Jag kan publicera receptet imorgon(förutsatt att resultatet blir tillfredställande). Det lilla av smeten som hamnade på mina fingrar, hamnade också i min mun. Delicatoliknande smak(även samma finmalda, lätt gryniga konsistens). Ska jag betrakta det som ett lyckande?
Tyvärr började min nästan nya, krämfärgade Kitchen-aidmixer att ryka.
-Va? Varför, varför, varför? Det här ska ju vara världens bästa mixer, pedagogisk och allt med illustrationer för de olika funktionerna. Den har inte upplevt tillräckligt många soppor för att gå i graven, den är för ung för att dö!
Ja, tur att man har en försäkring. Det här ska jag gå till botten med.

Macka

Jag är alldeles för utmattad för några längre utläggningar(halvterminens sista prov avklarat: ja!). Dock har jag gjort en lyckad snabbgucka till dagens ciabatta (med tillkommande grekiska köttbullar). Morot, mezeyougurt, vitlök, peppar, salt: en personlig tolkning av alla de guck-recept på "alternativ" tzatsiki som numera finns i de flesta tidningars vid-oväntat-besök-tapas/plockmat-special(man har ju alltid en falska rosenvatten och ett par mogna avokados på lut).
Röran var enkel och blev god(avgjordes när jag slickade av skeden), vilket är avgörande om jag ska fortsätta orka ställa mig och "röra ihop något", istället för att köpa färdiggjord, E-innehållande, tysk Tzatsiki.
Jag verkar ha fått ihop en god macka helt enkelt.

Dionysos

Nej, det blev tyvärr inget cyber-kocken-bidrag. Som några av er vet, har jag prov framför mig.
Antikens grekland. Oj, vad jag har pluggat. Igår, idag. Jag kan berätta lite om matbloggarnas beskyddare, Dionysos(okej, jag vill testa min kunskaper).
Dionysos, vinguden
Attribut: vinlövskrans, vindruvsklase, vinranka, dryckesskål
Satyrer: sagodjur som följde Dionysos
Menader: kvinnor som dyrkade Dionysos
Menaderna var frigjorda kvinnor som hade picknick, diskuterade(inte bara priset på getmjölk) och åt vindruvor(drack vin). Menaderna ansågs suspekta och anklagades för häxeri.

Slutsats 1: En typisk matbloggare skulle alltså ha mycket gemensamt med en antik Menad(förutom alliterationen i namnen).
Slutsats 2: Jag är glad att jag som kvinnlig matbloggare inte regelbundet anklagas för häxeri(att Menaderna ansågs suspekta hängde förmodligen ihop med deras status som tänkande kvinnor).

Jag höll på att somna i eftermiddags (provfatigue) , -järnbrist, sa mamma bryskt. Jag bedyrade att jag ätit min spenat, men mamma som tror på protein i alla blåsväder införskaffade blodpudding. Jag blev inte nämnvärt piggare(eller jo, efter några glas cola), men gott var det.
SO är sista lektionen imorgon. Direkt efter provet kommer jag gå hem och plugga Kemi.
Håll tummarna, jag vill verkligen ha MVG i historia.

Gravensteiner

Jag sitter just nu och njuter av sveriges godaste äppelsort: Gravensteiner. Lagom sötsyrligt och sött. Äppelsmaken fullkomligt väller över.
DET godaste äpplet jag någonsin ätit kom ifrån Waitrose(som ett Ica-maxi för foodies) i England. Pinklady, "the apple with the fizz", var sorten. Det smakade som Gravensteiner på steroider. Fantastiskt.
Nej, tyvärr duger inte äpplena på balkongen till ätning.

Äpplen i överflöd

Mamma bakade hela två vegansmuläppelpajer som present till torsdagens matklubbsanordnare. Bara för dem att lägga i frysen och plocka fram vid behov. Detta är vad jag kallar omtanke, men min mamma som är en listig kvinna brukar alltid få ut någonting av sin klädsamma godhet.
En av hennes många goda vänner har en stor äppelträdgård, och hon erbjöds äpplen häromdagen. Hon föreslog ett tiotal(med tanke på min ständiga äppelkonsumption) men han sa att sex stycken var det mesta hon kunde få. Ett smärre missförstånd kan få stora konsekvenser: numera står sex plastkassar med äpplen på vår balkong. Samma dag som äpplena anlände bakade mamma pajerna. Hon planerar redan för äppelmos och äppeldryck. Imorgon blir det en amarettoäppelkaka. Tänk, framåt advent kommer det spruta antioxidanter ur min öron.
Lite av pajdegen(från tasteline)blev över, därför kunde jag i går snabbt fixa tre portions-blåbärspajer(ja, vi har frysen full med alla möjliga bär). Det blev gudomligt gott. Pajdegen innehöll en osvensk mängd socker vilket gjorde degtäcket knäckigt och lagom segt. Under gräddningen sjönk degen ned i blåbärsbädden( mycket blåbär, lite mjöl, socker) och pajens konsistens blev lagom stabil(mellan rinnig och kolaaktig). En tillfredsställande klick av sveriges bästa köpevaniljglass(Sia) som kronan på verket fulländade fredagskvällens efterrättsvaka.
Mamma har, efter hon äntligen fick smaka på degen, fått ett nytt favoritrecept. Jag gissar att jag lär får återse smuldegen i mången äppelpaj under höstens fortgång.

Skinkost i mitt hjärta

Fredag. Pappa kommer hem sent ifrån Danmark.
Mamma säger: - Jag orkar inte laga något avancerat, ska vi ta ciabatta?
Jag säger: -JA! Skinkost, skinkost, skinkost, med skinkost?!
Mamma kan självklart inte motstå mina lysande grönspräckliga ögon utan köper glatt en Kavli 225(?)grammare.
Jag fick upp ögonen för skinkost hos min morfar. Han är påläggsperiodare och för ugnefär ett år sedan var han inne i en tub-period. "Oj, vad gott det här är!", tänkte jag, när jag satt och smaskade på min frukostmacka bestående av pärlan(mormor och morfar äter alltid pärlan) och skinksmakande klet. Väl hemma igen provade jag Kavli på danskt rågbröd och blev frälst. Sältan från osten/röran tillsammans med saftigheten från brödet är suveränt.
Ciabatta är ett psykologiskt fredagsbröd. Det är verkligen något att bita(jag älskar bröd där jag kan studera gluten med blotta ögat) i; alla spänningar, aggressioner och negativ energi efter arbetsveckan är spårlöst försvunna efter en rond, förlåt, matpaus. Ikväll lär det råda obruten frid.
Jag tycker om kletiga pålägg, annars blir mackan för torr. Jag gillar skinka, men enligt mig visar skinka sin bästa sida bortanför smörgåsvärlden . Med skinkost får jag det bästa av två världar. Ett plus är att tubpålägg inte kräver någon disk, förutsatt att man inte brer ut (vilket jag alltid gör).
Lika bra som skinka är i "riktig mat", lika bra är det att skinkosten håller sig på mackan. Jag har hört om misslyckade försök till ost-och-skink-sås, men om ni har några förslag är det fritt fram att kommentera(ni får ALLTID kommentera).
I dag var lunchen kökets val. Med spända steg gick jag och en annan nia genom regnet och funderade på vad mattanterna kunde ha hittat på. Jag hade ärligt talat ingen aning. Det var lasange. Jag skäms nästan för att säga det, men jag har ALDRIG ätit godare lasange än skolans. Någonstans på vägen mellan den överkokta pastan och den stora mängden bechamelsås skedde något gudomligt: allt förenades till en härlig smet och blev kanske världens godaste lasange. Gott.

Matklubb

Torsdag och idag matklubbsdag. Denna middagsgemenskap brukar äga rum varannan torsdag(ibland oftare, ibland mer sällan). Mat i överflöd i glada vänners lag är det tänkt.
Av någon underlig anledning serveras alltid flera olika hårdostar till huvudrätten.
Ja, det här med mat i överflöd har matklubbsorganisatörerna (läs mina föräldrars vänner)definitivt tagit fasta på. Detta förklarar nog varför antalet hårdostar ökar i kubik för varje gång. En annan hypotes kring detta fenomen är att alla alltid vill ha en förevändning för att besöka någon av stadens två fantastiska ostaffärer (som har med min favorithårdost, Primadonna, i sitt ganska omfattande sortiment). Hoppas någon(goes wild) kommer sig för att införskaffa stilton, hårdost är gott men stilton..
Jag har egentligen en fantastisk tur. Dessa tillställningar är inte allomgivna. Att regelbundet få äta mat lagad av tre kvinnor(jämnställdhet, visst, men de flesta kvinnor jag känner står nästan uteslutande för alla kulinariska happenings , må det så vara uppvärmning av hämtmat) som alltid lyckas göra maten god. Gott är den bästa kryddan, den är ganska svår att få tag på. Jag har börjat hjälpa mamma(en av de tre kvinnorna) med matklubben, och det har hitills uppskattats.
Jag undrar vad jag får ikväll?

Letargi

Man brukar prata om matsmältningsletargi. Jag är mitt uppe i för mycket prov/läxor och för lite tids letargi. Jag hasar omkring mellan lektionerna, och jag är uppriktigt förvånad över att jag är så aktiv som jag är. Jag skulle kunna tänka: novemberlovet är om två veckor, kul, men då finns där en mängd prov, glosor och någon redovisning, som likt en Berlinmur blockerar min vackra tanke. Jag löser det med min (enligt mig eminenta) studie teknik; först fördelar jag allt arbete över flera dagar, sedan tar jag en dag i taget och börjar direkt efter hemkomst med att få dagens beting överstökat för att sedan slappna av totalt. Detta gör jag just nu. Det är min heliga kvällssemester som kommer att resultera i en lång och stärkande nattsömn.
Detta har tyvärr ingenting alls med mat att göra, förrutom att jag inte får någon matro om mina läxor inte är klara.
Nu var det avklarat. Dags för lite matprat. Mamma bjuder på quorntacos(rester från vegetariska gäster) ikväll. Jag föredrar faktiskt quorn framför köttfärs just när det gäller tacos, det är något med den lite nötiga kyckling/svamp-smaken. Mjukt bröd till, -alla gånger. Det är bara tacofacisterna från åttiotalet(läs mina föräldrar) som tycker det är enklare att äta hårda skal. Hur kan det vara möjligt att något som är poröst och knaprigt håller längre än något tunt och segt(läs tortilla/enchilada)? Det är som att jämföra kristall och mjukplast! Tacoskal funkar bara för mig som knaprigt tillbehör om andan faller på. Men alla är vi olika.

Pytt och choklad

Pyttipanna stod på dagens skollunchmeny. Jag började gilla Pyttipanna efter jag flyttat hem ifrån England, och har således varit vän med rätten i mer än ett år. Hemma brukar ma mère tömma en halvförpackning krögarpytt i just det, en panna, när hon vill laga något enkelt. Jag protesterar inte. Det bästa är att hemma får man stekta ägg till, oftast med rinnande gula, och alltid ketchup. Ketchup är så gott! Felix sockerfria är min favorit (även om den är fullproppad med ace-sulfam och sucralos). I skolan finns alltid rödbetor (ett poäng till skolan), men äggen lyser med sin frånvaro. Idag tog jag också de sedvanliga rivna morötterna som erbjuds i matsalen och kombinerade dem med en förvånansvärt god bönsallad. Jag kanske borde prova att laga Pyttipanna från scratch?
Honungschokladkakan är i ugnen, smeten liknar pannkakssmet och innehåller tyvärr bikarbonat, inget skålslickande idag heller! Hmpf. Jag får trösta mig med Magnum double caramel framför idol (något rolig fredagsunderhållning) och underbara Hey Baberiba.

Sydamerikanskt?

I fredags var jag på stadens nyaste restaurang som har hakat på den sydamerikanska trenden och min pappa drack ( lite förutsägbart) Caprihinia som apertif. Menyn bestod mycket av kött, chutneys, sötpotatis och majs. Lime spelade även en stor (om inte huvud) roll.
Min förrätt blev limemarinerad scampi. Till scampin severades även limeklyftor, guacamole, inlagd paprika och friterat tortillabröd. Jag som älskar scampi fann att lime lyfter smaken (lägg på minnet) och jag rensade tallriken så när som på tortillabrödet. Jag har något emot friterad mat utan frityssmet, det smakar bara..olja. Jag hade gärna ätit brödet färskt eftersom jag inte har något emot tortillabröd som sådant.
Jag (och mamma) tog grillad fläskfilé med bönris och bbq (specifikt?) -sås. Det glädjer mig att köttet var av den kvalitén att det smakade gris och inte kyckling (händer sällan), men det smälte heller inte i munnen som köttet från pampas tydligen gör. Bönriset var menlöst kryddat och stod inte på sig gentemot den liquidsmoke-knarkande såsen/glazen. Lime låg obligatoriskt på tallriken.
Efterrätten var godast. Så det så. Okej, jag är fortfarande en gottegris, kolhydrater är alltid mer lockande för växande (och tänkande, ha!) personer. Jag ska inte hyckla, desserten är oftast höjdpunkten för mig men här var faktiskt den det godaste. Grillad banan med kolaaktig rom-och-korint-sås. Det hela smakade som standarddesserten på en medioker kinakrog, fast bra! Vaniljglassen till var god, förmodligen Sia, men kändes liksom truppen av limeskivor onödig.
Om restaurangen låg i mitt vackra Stockholm skulle konkurrensen från fler bättre ställen höja mina krav. Nu är fallet inte så utan 7 blir vad jag ger den. Betyg i DN på stan-skala.

Rödbetssoppa

På lördag fyller min morfar år. 82 bast, det är en respektingivande ålder. Min mamma har den filosofin att varje födelsedag efter åttio bör firas som en jämn. Både mormor och morfars riktiga jubiléer har i och för sig firats på lokal; Gripsholms värdshus, Stallmästaregården etc. Alltid norrlands insprerad meny, min mormor växte upp i Umeå(även om det inte hörs ett smack genom hennes lidingömål) och är mer beroende av västerbottensost och hjortron än Maud Olofsson! Alla rätter med västerbottensost i, är för henne lika med michelin. Jag undrar om hon skulle sörpla i sig västerbottensvälling?
Vi ska i alla fall till ön, dit jag för övrigt ska flytta i juni(jag är ifrån stockholm men har inte bott där på 11 år). Vi tar med oss maten: Chili con carne och honungschokladkaka(min morfar njuter till och med sardiner med honung!). Båda rätterna kommer från Nigellas "Fest" och mamma lagar chilin just nu. Det luktar underbart, mitt giriga jag anser att det är mycket, mycket fel att hon ska frysa in den. Suck.
I kväll blir det rödbetssoppa med mezeyougurt och chèvre-och-honungsgratinerat valnötsbröd(mitt, hembakta!). Det blir nog tillräckligt för att hålla mig borta från chilin.
Denna vecka lär det nog bli mycket mat med mezeyougurt, förpackningen är jättestor! Kan inte Arla börja sälja halvlitersförpackningar? Någon som har tips på recept där mezeyougurt passar?

OBS! Ett litet förtydligande: vi planerar att servera chilin FÖRST och kakan efter, hur morfar äter blir upp till honom (det är trots allt hans födelsedag).

Valnötsbröd

Äntligen. Jag har alltid trott att jag har en kronisk sjukdom som gör att jag inte kan befatta mig med jäsdegar. Idag visade det sig att jag haft för kall degspad, med fingervarmt menas tydligen varmare fingrar än mina. Pappa tipsade mig om att använda armbågen istället. Bröden blev perfekta och doftar underbart. Mamma ska göra rödbetssoppa som vi ska ha till imorgon.

Receptet (på bröd) är ifrån Rosendals kokbok (go Monika Ahlberg!).


Valnötsbröd

50 g jäst
6 dl vatten
2 tsk strösocker
1/2 msk salt
omkring 1,2 l vetemjöl
3 dl valnötter
1 ägg(till pensling)

Smula ner jästen i en stor bunke och lös i det armbågsvarma vattnet (det ska inte kännas att du har armbågen under vattenkranen). Tillsätt strösocker, salt och 1 l av vetemjölet, blanda väl med slev. Grovhacka valnötterna och blanda i degen. Valnötterna kommer inte att kunna blandas i ordentligt med slev utan det är nu, när ca 2 dl mjöl tillsätts och du knådar allt med händerna i och utanför bunke, som nötterna fördelas jämnare. Degen ska i orginalreceptet bli blank, men min blev aningen klibbig (den ska inte allvarligt fastna på bänk eller händer). Låt den jäsa i bunken på varm plats under bakduk i ca 45 min. Ta upp degen och knåda den. Forma den till två bröd och lägg dem på en plåt på spisen(min ugn är som de flestas under spisen). Sätt ugnen på 225 grader och låt bröden jäsa utan bakduk i 15 min. Pensla bröden med uppvispat ägg och sätt in i mitten av ugnen. Grädda i 20 min, låt svalna på galler under bakduk.

Eftersom min familj är liten så tänker jag frysa in ett av bröden till framtida behov.

Pannkisar

Igår gjorde mamma pannkisar till middag. Jippie(fast inte lika mycket som när jag var åtta) tänkte jag. Tyvärr satte hon in dem i ugnen på återvärming och de hade en synnerligen oglamorös solbränna när de väl kom ut. De påminde i stort sett om skolans fyra-millimeterstjocka försök. Mycket synd, för jag hävdar annars som så många andra att MIN mammas pannkakor är de godaste; tunna, gyllenbrunsfläckiga, smörsmakande och lite lätt degiga. Gårdagens upplevelse kanske inte försätter mig i misär, men imorgon serveras vi skolbarn brända tortillabröd. Ursäkta min bortskämdhet, skolans pannkakor är hyfsade som skolmat betraktat, men jag kan inte låta bli att jämföra med mammas orginal.

Bulls eye

Idag blev det ciabatta med Tzatsiki och överblivna grekiska köttbullar till middag. Gott.

Skollunchen var förhållandevis god, även om jag hoppade gummipotatisen (som jag gjort sedan sexårs) och ersatte den med bröd. Lunchen ja! Stekt, panerad fisk. Yogurtsåsen lyfter anrättningen, som jag förtär tillammans(!) med ketchup.

MVG på matteprovet. Full poäng. Det här är världens endorfinkick: vetandet att man har satt ett prov fläckfritt. En av mina vänner med dåligt självförtroende fick också MVG, detta blir det andra naturvetenskapliga MVG:t i rad inom loppet av två veckor. Jag hoppas att detta får henne att inse att hon INTE är någon humanist.

Bulls eye!

Vårrullar

Jag älskar vårrullar. Vårrullar är den bästa frysmaten. Daloon med ketchup blev Måndags-mumset. Ganska bra funkade även cross-overn med mild tacosås.
Skolmaten var inget att orda om: skumt kryddat(nejlika?) pulvermos med grillkorv.